torstai 31. maaliskuuta 2016


Den 1. april varje år sänder jag en varm tanke till vår trogna fina Satu hund. Då jag ivrigt försökte lura alla andra på morgonen och det oftast inte lyckades, så ropade jag på vår beagle Satu. Matte sade till henne "Titta Satu en Pupu på gården" och Satu kom rusande och hoppade upp och ställde sig med framtassarna på fönsterbrädet. Då kramade jag om henne och fick säga ramsan "April, April din dumma sill, jag kan lura dig vart jag vill!". Senare insåg jag att hon genomskådade mig, men handlade så till min stora glädje. Det säger ju sig självt vem som var "dum". Saknar dig isynnerhet idag vår unika kloka Satu.

Ei kommentteja:

Lähetä kommentti